I några veckor under maj och juni drev jag min bekantskap lite lätt till vansinne eftersom jag tvärnitade närhelst jag såg en insekt, drog upp kameran och fotade frenetiskt. Vi hade nämligen till uppgift i en floristik och faunistik kurs att sätta ihop ett album av vissa insekter. Till min glädje kan jag informera om att jag fick godkänt på den inlämningen (och hela kursen)! Här kommer ett hopkok av bilder som förhoppningsvis ska få er att inse hur vackra insekter är. Det är såklart inte alla jag fotade (eller försökte) men ett fint litet hopplock.
De nedan lyckades jag fota första gången jag rensade rabatten för våren. En okänd larv som påminner om den jag fotade för flera veckor sedan.
Skogskackerlackan nedan var så himla snabb att jag fick fånga den i en platsskål. Den senare är helt ofarlig och lever utomhus i Sverige.
Mina vänner fick främst lida av mitt underliga intresse på en stallkväll vi hade. Vi som har hästar i samma stall samlades vid stallet och grillade en solig men kylig försommarkväll som bjöd på för mycket god mat och alldeles för mycket fniss åt de stora hararna som sprang på gärdet (alltså, det var rådjur, men tydligen är inte alla i min bekantskrets biologer). Sen tog jag ännu flera foton på en promenad till öppet hus på Himmelstalundsskolan - gå dit nästa år allihop! Hur mycket djur som helst, både exotiska och vanliga. Helt fascinerande.
Först får ni se en stilstudie av en humla. Vackert, inte sant? Se all pollen som hänger fast på benen!
Viveln ovan känns igen på de böjda antennerna - sådana har endast vivlarna och myrorna. Nedan har jag fotograferat en skalbagge (se det hårda skalet) som tyckte jag var för närgången. Detta hände ofta...
Nyckelpiga är enkel nog att känna igen också för lekmän och det är INTE så att man kan se åldern på prickarna! Prickarnas antal tyder snarare på olika arter. Och som bonus efter ni kollat på läskiga insekter så kan ni kolla på fasanhonan som trodde hon kunde gömma sig på SVTs gräsmatta.
Sedan tog jag en helg ute i skärgården och fick se ännu flera djur, bland annat tvingade jag min mamma att stå still så att jag kunde fota en parasitstekel (tur att hon inte visste det, om än det den parasiterar på är snarare växter eller fjärilslarver). Sedan lyckades hon slå en harkrank vimmelkantig så att jag kunde fota den på nära håll när vi solade (jag jagade inte BARA insekter). Trollsländorna (nere till höger) på Missjö är helt orädda och jag har många gånger fått riktigt häftiga närbilder.
Nedan är harkranken som min mamma slog till när den landade på hennes rygg när vi solade. Den verkade klara sig utan men trots att den satt kvar länge och nog var lite omtöcknad.
Nedan ser ni först en liten skalbagge till vänster, sedan en parasitstekel i oerhört vackra, klara färger till höger.
Andra dagen på Missjö gav ännu mera action - bland annat råkade jag ta livet av lite skalbaggelarver när jag ryckte lite i barken på död ved och släppte fri vreden hos två hundrafotingar (som till skillnad mot tusenfotingarna är dessa nämligen rovdjur). Se fotot nedan!
Nedan ser ni tre halvvingar (heteroptera), de två åter vänster är av familjen pentatomidae, den med hjärta på ryggen är en miridae
Under min jakt på hundrafotingar hittade jag den fascinerande fjärilen nedan, som precis måste ha kläckts ur puppan. Man kan till och med se snabeln. Den under var jag länge förvirrad över, men verkar vara en nattmot enligt läraren. Visst har den ett coolt blått öga?
Och så till sist,
en krabbspindel två typer av spindlar som sitter på lur i varsin blomma! Den översta är en krabbspindel, den nedersta är en snabblöparspindel (Philodromus sp). (korrigerad 2016-02-12)
Sedan var det dags att rensa rabatten igen och den gjorde mig inte besviken! Och då har jag bara två små remsor längs med ingången till entrédörren till lägenheten. Först en bladlus, som ser verkligen fascinerande ut i närbild. Jag fick se massor av opiliones (nedre till vänster) som är en typ av spindel med helt rund kropp som inte är uppdelad i huvud och kropp. Också en tusenfoting (nedre till höger), som är fredlig och mest ville fly från den stora klumpedunsen som fångande den i handen hela tiden.
Nu räcker det med spindlar och krypiga kryp som får det att krypa i skinnet, gissar jag? Nästa inlägg blir med roligare foton från vårt tredje besök på Herrebro!
