torsdag 17 september 2015

En god gärning

Vad har jag gjort i helgen då? Kan du gissa från bilden?


Exakt! Jag har hjälpt till med skogsgruppen att sätta upp fågelholkar (och fladdermusholkar) vid hyggen. När vi hugger ner de gamla, stora träden försvinner många av boplatserna (de gamla, håliga träden är ju där många fåglar vill bo), så då kan fåglarna behöva lite hjälp från oss. En liten insats, med stor nytta - förhoppningsvis! Gör gärna samma sak varhelst ni har möjlighet - men se till att ni har tillåtelse från markägaren.

Hårt arbete!
Ser du alla fågelholkar?
Utflykten bjöd på ganska träligt väder, även om det var hyggligt varmt och inget regn, så fåglarna höll sig gömda. Jag hörde en korp, såg ett gäng småfåglar, en förmodad gröngöling och lyckades fota en rödhake som spanade in oss på nära håll medan vi satte upp holkarna.


Insekterna var ganska glada ändå - både älgloppor och några myggor njöt av vårt sällskap, men jag såg även skorpionsländor och gräshoppor, samt parasitstekel, blomfluga och en som jag tror är en bladbagge.

1-2) gräshoppa 3) parasitstekel 4) blomfluga 5) bladbagge?
Såg även en grymt vacker och stor korsspindel - en hona med tanke på storleken för hanen är mycket mindre.

Vanlig korsspindel, hona
Det är ju trots all sent på sommaren och även om löven ännu inte har börjat gulna så har de flesta blommorna blommat ut. Men jag tycker allt att även kvarlämningarna är fina - speciellt skallrorna vars fröställning gör det verkligen tydligt varför de heter just skallror! Tallörten är en speciell sak - den parasiterar på tallrötter och har alltså ingen egen fotosyntes - den är därmed inte grön utan helt gulvit.

1) ljung 2) skvattramfrön 3) tallört 4) skallra 4) jungfrulin
Vi såg även en lönn med väldigt underlig färg, jag misstänker att det är en ljus lav som missfärgat just de unga stammarna.

Konstig färg på stammarna - samma träd till höger
En av de stackars fågelholksuppsättarna hittade en liten larv som hade ramlat ner innanför halslinningen och sög sig fast på insidan av hans t-shirt. Den ville inte ens lossna när vi försökte tråkla loss den så jag fick dra bort den åt honom. Men vacker var den! Förmodligen en piltandvinge, trodde expertisen i en artidentifieringsfacebookgrupp (slå den ordlängden!!). 

Larv av piltandvinge?
Allra sist passerade vi en rovfågel som först satt alldeles vid vägen men när jag väl hoppade ur bilen så flög den upp i ett träd. Jag misstänker ju som vanligt ormvråk - lite som att min mamma alltid gissar Elsa Beskow eller nått sånt när vi spelar TP och hon får kulturfrågor. Det är störst chans att man får rätt helt enkelt! 


måndag 14 september 2015

Skolstart och exkursion

Vår första riktiga exkursion blev en tvådagarsutflykt till mörkaste Småland - eller i alla fall till Asa försökspark. De utför (geografisk) storskalig och långtidsexperiment i skog, framförallt fokuserad på produktion och hur man förbättrar den konventionella odlingen. Vi studenter åkte ner i två bilar från LiU och pausade glatt i Brahehus vid Vättern.

Brahehus
Därefter fortsatte vi ner, med lite lunch och tacos-middags-köp i Lammhult. Jag försökte hela tiden leta roliga blommor, fåglar och insekter att fota men det var inte helt lätt när man är en hel flock folk som pratar och också inte kan springa runt fritt utan ska lyssna på lärare också... ;)

1) Trichoptera 2) skogskackerlacka 3) helt okänd sak 4) någon hemiptera
Vi besökte bland annat ett experiment där man hade utfört artificell betning (genom att klippa tallskott) men som nu var klart och började växa igen helt.


Invid denna hittade jag en mycket konstig klump på ett grässtrå. Misstänker någon sorts äggsamling men den hade en väldigt fyrkantig form. Undra om någon läsare har nån bra tanke?

Äggsamling?
Det verkade även som att insekterna var lite förtjusta i sällskap - även om vissa studenter var mindre förtjusta i spindelbesök...

1) apelsinspindel 2) hemiptera?
Vi fortsatte därefter till ett betningsexperiment (på fältskiktet - alltså blåbärsris mm) som hade skett med verkliga djur genom att stängsla av vissa rutor och lämna andra öppna. Det första stället befann sig på ett barrträdskärr, och det andra i ett ungt lövskogsområde.

Fin vitmossa i kärret
Ett ekblad med (förmodligen) parasiterande insektslarver i galler
Dag nummer två jobbade vi mycket inomhus med olika artiklar men fick även besöka Aneboda IM. IM betyder international monitoring och det finns fyra sådana platser i Sverige, där många olika saker mäts i ett skogsområde. Just Aneboda var väldigt påverkade av Gudrun 2007 och Per 2007 som hade skadat stora delar av skogen. Därefter kom barkborren (en insekt som gillar skadade och gamla trä) och döda många, många träd. Det var till och med så illa att man fortfarande inte ska gå in i skogen om det blåser för mycket på grund av fallrisken från döende träd.


Mätutrustning Aneboda IM
Dock fanns det gott om liv i skogen! T.ex. vågig sidenmossa som är en signalart för fina barrskogar, samt en tita, tofsmes, (varg)spindlar, fina lavar och svampar. Fotona i vardera ände visar på där skogen stått kvar och där skogen är starkt påverkad efter stormarna.

Foton från Aneboda
Det var en trevlig resa, även om jag hade hoppats på mer fältarbete. Och fler bilder. Men jag tar så många bilder ändå, och har fortfarande inte lyckats minska ner antalet på alla mina bilder från Gotland!

tisdag 1 september 2015

Betydelsen av ett foto

För lite mer än två år sedan förändrades allt; det är ju så som de säger i alla fall. Jag ville inte inse det då - när hoppet fortfarande levde och man tänkte att allt kommer gå och man räknade på procentchanser. Men så här i efterhand så minns jag fortfarande hur jag satt där i bilen på sjukhusparkeringen och ringde min bäste vän och berättade allt och intalade mig själv samtidigt som jag intalade honom att allt skulle gå bra. Pappa skulle överleva. Cancer kan botas idag. Jag kan fortfarande känna telefonen i handen, mot örat. Jag kan nog gå tillbaka dit och peka på vilken parkeringsruta jag stod i. Konstigt nog kommer jag inte ihåg det andra lika tydligt. Jag tror det var den gången jag suttit med pappa på akuten till sent på natten. Jag tror jag borde ha varit hemma en sväng och sedan återvänt på morgonen. Eller om vi hade åkt in tidigt på morgonen den gången? Gångerna blandas ihop. Till slut hittade jag till akuten i sömnen.

Jag har en bild jag vet att pappa inte ville att jag skulle visa. En bild från mitt (vårt) allra första besök vid Herrebro våtmark, där han går över den lilla bron. Han såg inte att jag tog bilden för han har ryggen mot mig, men jag visade den för honom. Han gillade att kolla på min foton - eller i alla fall stod han ut med det. Vi gillade ofta samma bilder. Han tyckte att jag var duktig, på riktigt.

Denna bild gillade han inte. Den första cytostatikan hade inte tagit bra så de hade gett honom andra cellgifter som gjorde att han tappat allt hår. Han tyckte han såg ut som en alien - hans ord. Och det kändes fel på nått sätt, att se pappa utan hår. Han hade alltid en tjock kalufs, spretig för han hade sovit konstigt och sedan inte kollat i spegeln på morgonen. Och mustasch. Han var inte kal och vit på huvudet. Men egentligen var det ju ett tecken på styrka - att han kämpade. Att han orkade - trots operationer och påsar på magen som tog hand om det hans kropp inte kunde och trots mediciner i kroppen och tröttheten och smärtan. Han orkade. Han cyklade hela jävla vägen till Herrebro. Han gick över spångarna och upp i tornet och stod och spanade på fåglar som han inte kunde nått namn på. Han ville se rovfåglar sa han en gång - och då trodde vi inte att vi hade gjort det även om jag senare fick reda på att det hade vi visst. En örn till och med. Jag har den på foto. Pappa som egentligen aldrig var jätteintresserad av fågelskådning och aldrig gjort sånt själv såvitt jag vet. Men han tyckte ändå det var kul tror jag. Även om han kanske mest gjorde det för att vara med mig.

Örnen vi såg

För mig kommer Herrebro våtmark alltid vara en plats så starkt kopplad till pappa. Fast det egentligen inte var hans plats, utan min. Bara för att han älskade mig så mycket att han följde med. Orkade följa med.

Jag önskar att jag kunde tillbringa resten av livet med att åka dit ut med honom. Jag önskar jag kunde visa varenda foto, lära honom varenda fågel medan jag lär mig dem. Men önskningar kan inte alltid gå i uppfyllelse, och jag fick trots allt nästan 29 hela år med en fantastisk pappa. Nästan 29 år av minnen och stunder som jag fick uppleva med honom.

Vissa stunder fastnar på foton. Inte alla foton är vackra utanpå. Inte alla foton är till för att visas upp.

Ibland för att de är så betydelsefulla att hjärtat inte kan sätta ord på det.

Fotot jag tog efter det jag tog på pappa. Här står pappa precis bakom mig.

fredag 28 augusti 2015

Svensksundsviken på kvällen

Efter lite övertalning om att det kan ju ändå bli häftiga foton så åkte jag ut till Svensksundsviken i skymningen. Det är ju svårt att få bra foton när ljuset blir så speciellt och fåglarna är ofta lite segare kvällstid tycker jag - men även om man kanske inte kan identifiera roliga fåglar kan man ha det trevligt.

Det var ju inte bara jag som ville ha trevligt i alla fall. Ett par som var ointresserade av naturen roade sig i en bil på parkeringen och det tog på krafterna att inte stirra in i bilen när man var tvungen att passera precis förbi dem för att komma in på stigen ut till fågeltornet.

Det första som hände efter att jag passerat det entusiastiska paret var att stiga in en surrande svärm av trollsländor. Ja, trollsländor. Helt magiskt. De njöt av den sista kvällsolen utmed stigen där fältet mötte skogsbrynet. Det surrade och smattrade när de flög upp från stigen, grenar, gräset och allt däremellan. De var överallt, ofta 3-4 stycken invid varandra.


 Jag har ännu inte lärt mig se skillnad på någon trollsländeart överhuvudtaget men jag har beställt en bok så framöver ska vi se om jag kan lära mig något!


Något som de flesta människor gör är att kalla alla dessa färgglada, långsmala insekter (för det är de) med fyra tydliga par vingar för trollsländor. Detta stämmer på ett ungefär. Ordningen heter Odonata och omfattar två undergrupper - Anisoptera (egentliga trollsländor) och Zygoptera (flick- och jungfrusländor). Egentliga trollsländor är ofta kraftigare och har något kortare och bredare backvingar än framvingar. Vingarna pekar rakt ut i vila. Hos Zygoptera är vingarna likformiga och vingarna är fällda bakåt i vila. Nedan visas tre Anisoptera från Svensksundsviken

Egentliga trollsländor
Längre in längs med stigen fotade jag två fjärilsarterna. De vanliga dagfjärilarna hade nog lagt sig för dagen, men dessa ljusa mott var också fina och verkade förtjusta i den där jäkla blomman jag alltid glömmer bort namnet på och tänker på som den-man-hänger-upponer-och-torkar.

1) Allmänt nässelmott 2) Blekgult ängsmott?
Det sneda skymningsljuset strålade ofta rakt in i ögonen på mig och gjorde det svårt att spana in saker att fota, men det gav även fina effekter som för dessa fackelblomster:



Några envisa småfåglar tjattrade i trädet ovanför mig. Jag misstänker lövsångare även om han är lite burrig på denna bilden!

Lövsångare?
Såväl tranor som gäss (grågäss i detta fall) utgjorde fina siluetter mot himlen innan jag ens kom så långt att jag kunde se fågeltornet.

Tranor

Grågäss (såg det när de passerade mig)
När jag väl kom fram till spången som går över havsängen blev de småsovande gässen inte särskilt glada. Det var massor av såväl grågäss som kanadagäss och diverse änder och tofsvipor.

Grågäss

Ladusvalorna gjorde dagens sista försök till att fånga mat och svävade lojt fram och tillbaka över mig. Jag hade hellre haft fåglarna på näsan som hjälp - fick blunda för att inte få in småkrypen i ögonen och hålla läpparna tätt hoptryckta.

Ladusvala
Fågeltornet bjöd inte på särskilt mycket fåglar, men två hägrar fastnade på bild. I övrigt såg jag bara dussintals gäss och tofsvipor. Änderna var för långt ut i Bråviken för att jag skulle kunna identifiera någon av arterna.

Hägrar
Förutom fåglarna roade jag mig med att försöka fotografera spindelnät i motljus. Det blev lite tjusigt faktiskt, fastän spindlarna i sig nog hade gömt sig redan. Har förresten fortfarande svårt att övertala min kamera att fokusera på spindlar. Är den lite arachnofobisk kanske?


 Jag vände snart hemåt, till en spektakulär solnedgång och en vacker vy av fågeltornet.



Det hade redan hunnit bli kyligt i kvällningen och insekterna hopade sig ännu mer. Gässen hade redan flytt ut till havs efter min första promenad över ängen så det var bara ladusvalans rop som fyllde tystnaden. Det började bli mörkt, men några ensilagebalar hade lockat till sig insekter som jag fotade. En gräshoppa och en vivel gjorde sig väldigt bra mot den skarpa bakgrunden. En gräshoppa fotade jag redan på vägen ut i lite bättre solsken. Ni vet väl att skillnaden på gräshoppa och vårtbitare inte så mycket är storleken på kroppen utan längden på antennerna? Korta = gräshoppa, långa = vårtbitare. En vivel känner man igen på de "brutna" antennerna - man brukar kalla det att de har som knäleder. Även myror har denna typ av antenner.

1-2) gräshoppa 3) vivel
Det blev trots allt en mycket trevlig kväll, och paret i bilen hade redan hunnit försvinna när jag väl kom tillbaka. Det var ganska skönt måste jag säga. Det räcker med att vara voyeur när det kommer till naturen!

Ett räcke på spången, full med lavar


onsdag 26 augusti 2015

Glömda bilder från sommaren

Det börjar bli en del bilder i min dator nu och jag försöker hålla koll på alla med taggar och tydliga mappar men ibland blir det rörigt. För ett tag sedan insåg jag att flera av mina fågelbilder saknades - så jag tänkte att dessa ska ni få nu - samt ett gäng insekter jag inte har passat in förut. Förhoppningsvis ska detta sedan innebära lite mer ordning och reda på mina inlägg - t.ex. ett från Svensksundsviken och ett från Gotlandsresan jag gjorde häromveckan!

Först två vackra dagsländor. Dessa är ju inte särskilt lika trollsländor fastän många föreställer sig dessa direkt. De andra typerna av sländor är oftast mer kamoflagefärgade och både tystare och mindre. Så från att aldrig ha sett en vuxen dagslända så landade först en bredvid mig när jag solade vid Strömmen vid en lunch, och sedan svävade ett gäng vid en buske i Leonardsberg. Dagsländorna har tre spröt i rumpan, till skillnad mot t.ex. nattsländor.

Dagsländor
En annan typ av slända är skorpionsländan - och det är lätt att se varför den heter så! Hanarna har en väldigt skrämmande skorpionstjärt men jag vet inte om den faktiskt är användbar som ett vapen men den används av hanarna vid parning för att hålla fast i honan.

Hona längst till vänster och höger, övriga hanar
Några andra underliga insekter har jag sett varav jag faktiskt haft problem med att överhuvudtaget placera dem. Nedan ser ni först en fluga typ, och den andra påminner mest om en gråsugga men var pytteliten. Den tredje påminner om getingar men jag tror bara det är en imiterande blomfluga. Många insekter gillar ju att härma färgerna hos getingar för att låtsas att de också är farliga och därmed slippa bli uppätna.

1) Scimyzidae? 2) Anisotoma sp 3) blomfluga?
Annars har getingar, humlor och andra hymenoptera synts till ofta. I Leonardsberg upptäckte jag ett helt bo av humlor i jorden i en håla. Jag vet inte om något hungrigt djur hade försökt gräva upp humlorna eller om humlorna helt enkelt försökte utnyttja någon annans håla för eget bruk! De andra bilderna föreställer en lite mindre tydligt tecknad variant som nästan är helt svart - samt ett gökbi! Gökbiet ser väldigt intressant ut och svåra att identifiera till art. Däremot kan man känna igen gruppen som sådan på att de har gula eller orangea fläckar på överkroppen.

1) gökbi 2) geting 3) humlor i håla
Några jag har sett oftare är prästbaggarna - eller liten flugbagge. Det verkar vara så att kärt barn har många namn även inom insektsvärlden. Iförsig vet jag inte hur "kär" denna insekt är, men de hade ganska mycket älskog på gång när jag såg dem...

Några prästbaggar
Jag har även lyckats fota en ekoxe! Hona visserligen, och helt oväntat på en fest jag var utbjuden på! Ekoxhanen har väldigt kraftiga käkar som är lätta att känna igen, medan honan kan blandas ihop med andra stora skalbaggar om man kollar lite snabbt. Jag har faktiskt inte hittat någon perfekt beskrivning över skillnaderna, men bilderna jag jämfört med har visat en exakt sådan som jag har fotat. Jag har glömt fråga min klasskamrat vilken långhorning jag fått på bild - får rätta till detta! Sedan är det två kärleksfulla lövträdlöpare som kikar över kanten på bladet.

1) Ekoxe, hona 2) långhorning? 3) lövträdlöpare
Då övergår vi till fåglarna jag glömt bort! Vissa av dessa känner ni nog igen sedan tidigare - ladusvalor (ett helt gäng ungar!), pilfinkar, entita. Medan den mindre hackspetten var ny för mig - av alla ställen så dök den plötsligt upp ovanför mig vid Strömmen, precis intill ett lägenhetskomplex! Den är verkligen liten - större risk att blanda ihop den med en svartvit flugsnappare än en större hackspett kändes det som. Och äntligen ett foto på en sånglärka. Jag blev väldigt osäker på spräckligheten över hjässan på sånglärkan, men fick förklarat för mig att det är typiskt för årsungar!

Övre: 1) mindre hackspett 2) pilfink 3) entita, Nedre 1-2) ladusvalor 3) sånglärka
Jag berättade att jag hade fotat flera olika rovfåglar ute vid Herrebro under ett besök. Här kommer även korp, omvråk och havsörn!

1) ormvråk 2) korp

Havsörn
En svarthättehona stilade också upp sig, och lövsångarna var på glatt humör samma morgon. En gjorde ett väldigt långt rengörings/yoga-pass precis framför mig!

Svarthätta, hona

Lövsångare

Lövsångare
En nying för mig som också dök upp vid Herrebro var sävsångaren! Jag insåg direkt att det var något annorlunda - både på beteendet då den gärna satt på sneden och prasslade omkring mellan vass och buskar, samt på utseendet och lätet. Det var en väldigt nyfiken och orädd fågel, men tydlig teckning.

Sävsångare

Utöver dessa har jag även fått se familjen Fasan (utan herrn i huset) och glatt sandbadande gråsparvar.

Fasan

Gråsparv
Jag har sparat en liten sötchock till slutet - en harpalt som snabbt försvann in i en busken är jag passerade.

hare