tisdag 5 maj 2015

En vindpiskad dag

En morgon efter stallet tog jag mig vidare till Svensksundsviken en liten bit ut på Vikbolandet. Det var ganska fint väder och helt okej varmt vid stallet men huh vad jag frös ute i viken! Det blåste riktigt kallt och jag var glad att jag trots allt tog med mig vantarna på vägen ut. Vid Svensksundsviken har de "nyss" (några år sedan) flyttat parkeringen och gjort iordningen vägen fram till naturområdet, men redan på vägen dit såg jag så väl en liten rödhake som en flock starar och hörde ännu mer sjunga bland träden. Rödhaken var lite blyg så där fick jag inget bra foto denna gång men stararna var lite lättare och dök upp lite här och var under hela morgonen.

Starar
Området ut till fågeltornet är oerhört fint bara i sig. Först går man genom en fårhage med en djup bäckfåra vid sidan om, och sedan följer man en sträng av träd längs med bäcken hela vägen mellan strandängarna och ut till spångarna. Nu till våren kunde jag för första gången se varför spångarna behövdes! Det var verkligen blött.

Stigen
Fågeltornet är helt fantastiskt - tre våningar med översta våningen helt täckt med glasrutor så man kan slippa frysa (dock ganska skitna så för fina foton fick jag frysa ändå). Det finns bänkar att sitta på och när man är kort som jag slår man inte i huvudet i trappuppgångarna. Mötte en väldigt trevlig fågelskådare som tyvärr inte var lika kort! Hoppas han inte fick något blåmärke.


Väl uppe i tornet fick jag se min beskärda del av krickor! En hel flock satt tillsammans med fiskmåsarna och två skräntärnor. Skräntärnorna har kraftig näbb och är ganska stora jämfört med t.ex. fisktärnan. Måste säga att krickorna är läckert färgade - ser lite fantasifulla ut på något sätt.

Krickor
Skräntärnor t.v. och fiskmåsar t.h.


När jag vände blicken söderut fick jag plötsligt se en hel flock mörka fåglar som kom glidande mer i än på vattnet - skarvar. Det är ganska lätt att känna igen dem på avstånd för oftast syns knappt kroppen över vattenytan utan bara den långa halsen sticker upp. Jag har aldrig sett en sådan här flock simma förbi förut, så det var väldigt häftigt att studera dem. De anses ju ofta vara en skadegörare ute i skärgården och många dödas olagligt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dess status som skadegörare, just från ekologisk och biologisk synvinkel. Har funderat på den frågan i många år. Några av fåglarna var i häckningsdräkt med vita fläckar under vingarna och vitt på huvudet.


Skarvar
Skarvarna verkade dock inte helt populära bland stararna.

Skarv med (förmodligen) en flock starar runt om
 Även storskrakar gästade viken - ca sex stycken honor och hanar simmade ut från stranden och först trodde jag att de var doppingar. Fy skäms på mig - måste kolla noggrannare. Får skylla på att jag glömde kikaren och inte spanade bättre in i kameran innan jag tänkte klart.

Storskrake
Strandängarna var nästan helt tomma, men någon sorts lärka roade sig i alla fall i gräset. Jag tror att båda bilderna nedan är på ängspiplärkor, men ärligt talat har jag insett att jag nog tycker brunspräckliga fåglar ser nästan identiska ut...

Ängspiplärka?

Ängspiplärka?
Både på vägen ut och när jag väl stod i tornet såg jag även rovfåglar - som alltid lyckas ta lite andan ur mig. Den första kan jag faktiskt inte säga med säkerhet får havsörn är ju troligast men den har en ljus rand vid stjärtroten och det ska tyda på kungsörn. Kanske var den ljusa randen bara en reflex från solen?

Kungsörn? Havsörn?
Rovfågel nummer två var dock en solklar gammal havsörn med vitt huvudet och stjärt.

Äldre havsörn
På vägen tillbaka hörde jag en sång jag inte riktigt kände igen och tror nog jag lyckats se en järnsparv. De ska ha tydligt streckade sidor (svårt att se på mina bilder) och grått huvud och undersida - vilket jag tycker denna har. Kändes i alla fall inte som att det skulle vara en gråsparv!

Järnsparv?
Skarvarna tog sent omsider till flykten när havsörnen svepte in över vattnet, vackert in i morgonhimlen som trots den ganska sena förmiddagen och ruggiga vinden lyste vackert i rosa och blått.


lördag 2 maj 2015

Ekolog-grillning

Som den fyndiga klasskompisen påpekade - det är osagt om det är ekologer som grillar, ekologer som grillas, eller om ekologiska produkter ska grillas. Oavsett så träffades vi ett gäng vid Rosenkällasjön i Tinnerö eklandskap precis utanför Linköping. Detta är en ganska nyskapad fågelsjö och det finns ett jättefint "grillhus" under tak med tillhörande ved som man kan låna, en toalett och allt är handikappsanpassat.


Det är en bit att ta sig dit, men väl värt ansträngningen. Vi satte i alla fall gång elden och sen turades vi om att spana fåglar ute på den blanka sjöytan. Vi började med gömslet som hade en smart övertäckt gång så att man inte störde fåglarna på vägen ut.


Redan på vägen dit såg vi bofinkar och årets första sädesärla för mig i Östergötland. En söt liten sak som poserade på bjälken ovanför gången till gömslet.

Sädesärla




Därefter gömde vi oss en stund i gömslet och det första vi såg var ett hav av svanar, de flesta knölsvanar. Det finns ju flera olika svanar i Sverige och knölsvanen är nog den man ser oftast - i alla fall är det den jag ser ute i skärgården för jämnan men jag kanske inte har kollat så noggrant innan. Skillnaden mellan knölsvan och sångsvan är att knölsvanen har en svart näbbrot och svart "knöl" ovanför näbben, medan sångsvanen har en rak, orange näbb med svart på tippen.

Knölsvan
 Jag har också för mig att bara knölsvanen simmar med vingarna som "segel" (se övre, vänstra bilden). 
Sångsvan
Knölsvanarna var nog på väg att ruva, för det var en mycket sur knölsvan som kom flaxande mot oss när vi passerade förbi en annan svan som låg i en vassrugge. Havet av knölsvanar avbröts här och där av kanadagäss och jag tror jag har förklarat hur dessa känns igen tillräckligt många gånger nu? Nedan är en fin sidobild med bra ljus i alla fall.


Kanadagås
Snabbt i gömslet pekade min klasskamrat på ett par doppingar som vi snart kom fram till var skäggdoppingar. Sommardräkten är lättigenkännlig med svarta tofsar över öronen och bruna polisonger och en vit hals.

Skäggdopping
Vi såg också en ny andart för min del nämligen snatteranden, en oanselig men oerhört vacker flintgrå and. Honan ser som vanligt ut väldigt mycket som alla andra andhonor med gråspräcklig fjäderdräkt. Hanen är dock grå och betydligt mindre färggrann än många andra hanar. Faktiskt så påminner färgen väldigt mycket om en egenuppfödd kanin jag hade i min ungdom som var alldeles flintgrå och glansig.
Snatterand
Det var dock inte den enda nya anden jag lyckades få se, utan även en brunand på mycket långt avstånd. När den är närmare är det nog svårt att missta det bruna huvudet, svarta bröst och stjärtpartiet och det vita mittpartiet för något annat än en brunand.

Brunand
Vid det här laget hade vi även besökt bryggan som gick betydligt längre ut i sjön än gömslet. Den var också bra uppbyggt och hade fin överblick. Det fanns även spångar längre bort efter ett skogsparti där underbara hassellundar växte längs med strandängen.

Brygga med sothöna i förgrunden
Inte långt från brunanden såg jag årets första vigg (eller det var inte jag som upptäckte den precis, men ändå). Till skillnad mot knipan har vigghanen en tofs på bakhuvudet och har mer svart i fjäderdräkten.

Vigg
Medan vi åt vår grillade mat och fick både kläder och väskor att bli inpyrda med rök så att jag luktade skogsbrand i en vecka så såg vi även några rovfåglar, varav bara en som jag lyckades fota. Ingen bra vinkel eller ljus, men chansen är nog störst för att det är en ormvråk.

Ormvråk?




Vi såg även insektsgnag och honhumlor som försökte hitta bon och det överhuvudtaget en supertrevlig kväll som jag gärna gör om.